JÄMNA LÅGOR - II. Se väggen innan du går in i den.

Arbetsplatser som förbrukar sina anställda

En dålig arbetsplats kan driva en människa in i en livskris som kan få följder för hela hennes framtid. Oro för att mista arbetsplats och utkomst, ett dåligt arbetsklimat, mobbning, diskriminering, orättvis behandling, ojämlik löneutveckling, avsaknad av möjligheten att påverka sitt arbete och sina arbetstider …

När en människa ligger sömnlös på grund av sitt jobb, får ångest och panikattacker, mister sitt självförtroende och upplever att hennes värde är noll, ja, då har hon inte mycket att ge sin familj, sina barn, sina vänner. Hon har framför allt ingen energi för att orka med sig själv. Motorn stannar.

Det krävs visdom och kunskap för att vara en bra arbetsgivare. Är arbetsgivaren dålig blir resultatet dåligt, effektiviteten och arbetsmotivationen minskar, sjukfrånvaron ökar.

Dåliga arbetsgivare/chefer/förmän:

- ger otydliga besked, dubbla budskap, motiverar inte beslut

- är negativa till förändringar och nya initiativ, lyssnar inte

- skapar splittring mellan arbetstagarna, favoriserar

- ger varken uppmuntran eller stöd, följer inte upp arbetstagarnas insatser

- vill inte delegera eller ge ansvar, eller ger ansvar men inga befogenheter

- pantar på viktig information

- ser mellan fingrarna på mobbning

- ringer och stör på semester eller ledig tid

- fuskar sig igenom utvecklingssamtal, förordar inte personalutbildning

- dikterar, sätter upp gränser och förbud, visar inget förtroende

Statens produktivitetsprogram är ett skräckexempel på dålig arbetsgivarpolicy. De statsanställda på alla nivåer har börjat konkurrera med varandra om rätten att stanna kvar. Chefer på mellannivå tvingas söka sina egna jobb på nytt i konkurrens med andra. Nya chefer inför nya arbetsmetoder och rutiner som de inte lyckas motivera, och som stjäl tid från det egentliga arbetet. Budgetmedlen skärs ner, personalen minskar eller omplaceras men kraven ökar. Intrigerna på statens arbetsplatser frodas. De som inte har varit för förändringarna, eller som inte anpassar sig genast, stämplas som bråkmakare, arbetsovilliga och blir utfrysta. Om de inte helt sonika får gå.

Alla människor måste få känna att deras arbetsinsats har betydelse för helheten och rätt att veta vilket det gemensamma målet är. Vi behöver reaktioner på vårt arbete, uppbyggande kritik och utbildning, rentav belöning när vi lyckas. Då ställer vi upp och gör gärna mer än vad som krävs av oss. Men när en människa upplever sig vara en bricka i ett spel hon inte kan påverka, och som kan läggas åt sidan och bytas ut, utan att spelet påverkas, förlorar arbetet sin mening.

• Diskriminering förekommer på fyra arbetsplatser av tio inom den privata servicesektorn och den offentliga. Vanligast är diskriminering på grund av svikande hälsa, handikapp eller ålder.

• En mycket stor del upplever att de överhuvudtaget inte kan påverka sina arbetstider (36 %), arbetsfördelningen (29 %) eller arbetets innehåll (16 %).

• Sex av tio upplever en ständig stress i arbetet.

Källor:

FFC:s förtroendemannaenkät 2008, FFC:s trivselbarometer 2008, Gert Ohlsson: Brinnande eldsjäl eller utbränd, Ilkka Vartiovaara: Burnoutista jaksamiseen m.fl.