JÄMNA LÅGOR - IV. Se väggen innan du går in i den

Livsfarligt beteende

Utbrända är ofta utåtriktade, initiativrika, duktiga människor. Människor som gärna vill ha sitt finger med i spelet och som lätt tar på sig uppgifter som andra skyr, och dessutom gör det bästa av dem. Människor som med andra ord inte kan säga nej, och som man småningom kommer att förvänta sig bara mera av!
Väldigt ofta handlar det om människor som arbetar med andra människor: närvårdare och läkare, socialarbetare och förtroendemän.
Dessa människor är duktiga också på att hålla masken när de drabbas. De erkänner inte ens för sig själva att de håller på att brista. När de har legat sömnlösa några nätter accepterar de kanske ett par veckors sjukskrivning.

Vad som händer med en människa som drabbas av akut utbrändhet, eller det som kallas utmattningssyndrom, är att olika fysiska och mentala funktioner har börjat svikta. Minnet spelar spratt, humöret pendlar mellan ytterligheter, tröttheten stillas inte av sömn. Hjärnan kokar. Det går inte att få stopp på den.
Ofta försöker människor lösa den plötsliga sjukledigheten med att göra sådant som de har försummat. Efter att i ett par dagar ha sovit mycket och haft det riktigt tråkigt börjar de baka och sy, måla om köket, anlägga trädgårdsland, bjuda folk på fest, städa garderober, gå långa raska promenader …
I vissa fall kan läkaren ha uppmanat patienten att göra just sådant. Att sova ut och sedan göra lustfyllda, trevliga saker.
Och så sinnsätter patienten sig att hinna med aerobic och jogging några gånger i veckan när han väl är tillbaka på jobbet. Han har ju fått känna sig som en ny människa, med endorfinerna sprättande omkring i hela kroppen, ja han har känt lycka för första gången på länge.

När en människa har gått igenom detta under en kort sjukledighet återupptar hon jobbet, hon kan känna sig frisk och kry, och tar tag i jobbet med ännu större ambitioner. Lite för att kompensera för att hon har haft det så bra under sjukledigheten.

Nästa gång utbrändheten gör sig påmind faller hon djupare. Det stadiet kallas utmattningsdepression och är en livsfarlig sjukdom.

Tyvärr är kunskapen om utbrändhetens väsen mycket varierande bland våra läkare. De skriver ut psykofarmaka och ett par veckors sjukledighet, i synnerhet om den drabbade har sömnproblem. En depressionsmedicin kanske hjälper en tid, och man känner sig lite gladare. I värsta fall lämnar man medicinen när man känner sig bättre. Så har kroppen än en gång kämpat förgäves om vår uppmärksamhet.

Det enda som kan bota en utbränd människa är att totalt ompröva sitt liv och sitt sätt att leva. Hon måste gå på djupet med sig själv, sin omgivning och sitt beteende. I de allra flesta fallen behöver hon sakkunnig hjälp.
Istället för att göra allt det där som är roligt och som hon inte har hunnit med, måste hon lära sig att ha tråkigt, att inte göra något alls. Det kan vara oerhört svårt för en aktiv människa. Hon måste få stopp på sin egen hjärna, s.a.s. formatera disketterna och lägga in nya. Hon måste lära sig leva i tystnaden, utan några som helst yttre stimuli. Hon måste lära sig att röra sig långsamt och att se den värld som finns i stillheten. Hon måste lära sig att brinna med jämna lågor istället för att lägga ner allt sitt bränsle på en enda stor brasa.